Jag kommer inte att gå över tiden.
Bm hade fel. Jag kommer inte att gå över tiden. I onsdags gick vattnet. Bara så där, utan värkar. Kl var strax efter 16 och jag monterade ihop babysittern. Sprang till badrummet, där jag blev stående. Kände hur hjärtat dunkade och hur huvudet blev tomt för att sedan bombarderas av tankar. Oj. Det är så här det känns alltså. Ska det hända nu? Kommer han idag? Men jag har inte hunnit tvätta fönstrena i köket, och bb-väskan är inte packad. Skulle ju göra det idag (egentligen förra veckan). Fan att jag skjutit upp på det. Men alltså, nu? Tur att vi storhandlade igår. Måste ringa Chris. Ringa förlossningen. Ihhh. Andas.
Ringde Chris. "Vi får nog bäbis till helgen. Jag tror att vattnet gått..." Varpå han svarade "Va? På riktigt? Men det kom väl inget i soffan?" Haha!
Ringde förlossningen och blev ombedd att komma in för kontroll. Sprang sedan runt som en yr höna och packade bb-väska, förvisso inställd på att få åka hem igen iom att värkarna inte kommit igång - men för säkerhets skull. Chris kom hem från jobbet. Lika yr han.
Strax efter 19 var vi inne på förlossningen, efter att ha virrat omkring i jakt på parkering. Karolinska i Huddinge är rätt stort, om man säger så. De håller på att bygga om, så den parkering som ligger intill förlossningen är i dagsläget minimal. Vi fick ställa oss på andra sidan sjukhuset - en bra gångbit, men jag tänkte att det kanske kunde få igång värkarbetet lite åtminstone.
40 minuter och en kontroll senare kunde vi åka hem. Allt såg normalt ut. Om inte värkarbetet kom igång spontant skulle igångsättning ske under fredagen.
Två dygn har nästan gått och klockan är nu 12:45. Om en timme och 15 min har jag fått tid på förlossningen för igångsättning. !!! Minst sagt nervöst. Värkarna har utvecklats i styrka och blivit aj så smärtsamma, men kommer inte tätare än med 10 minuters mellanrum.
Det är blandade känslor i kroppen. Som jag har längtat efter den här dagen... Samtidigt känns det läskigt att lämna det här tillståndet som jag ju faktiskt vant mig vid. Även om det varit jobbigt, så är det ändå bekant. Nu ska jag ta farväl av det här bekanta, den här otympliga smärtande kroppen som jag svurit över. Jätteskönt, samtidigt jätteläskigt. Människan är konstigt funtad, så rädd för det okända.
Jag kommer att få träffa vår Leon idag, eller imorgon. Det är dags nu. Wow. Overkligt.
Ringde Chris. "Vi får nog bäbis till helgen. Jag tror att vattnet gått..." Varpå han svarade "Va? På riktigt? Men det kom väl inget i soffan?" Haha!
Ringde förlossningen och blev ombedd att komma in för kontroll. Sprang sedan runt som en yr höna och packade bb-väska, förvisso inställd på att få åka hem igen iom att värkarna inte kommit igång - men för säkerhets skull. Chris kom hem från jobbet. Lika yr han.
Strax efter 19 var vi inne på förlossningen, efter att ha virrat omkring i jakt på parkering. Karolinska i Huddinge är rätt stort, om man säger så. De håller på att bygga om, så den parkering som ligger intill förlossningen är i dagsläget minimal. Vi fick ställa oss på andra sidan sjukhuset - en bra gångbit, men jag tänkte att det kanske kunde få igång värkarbetet lite åtminstone.
40 minuter och en kontroll senare kunde vi åka hem. Allt såg normalt ut. Om inte värkarbetet kom igång spontant skulle igångsättning ske under fredagen.
Två dygn har nästan gått och klockan är nu 12:45. Om en timme och 15 min har jag fått tid på förlossningen för igångsättning. !!! Minst sagt nervöst. Värkarna har utvecklats i styrka och blivit aj så smärtsamma, men kommer inte tätare än med 10 minuters mellanrum.
Det är blandade känslor i kroppen. Som jag har längtat efter den här dagen... Samtidigt känns det läskigt att lämna det här tillståndet som jag ju faktiskt vant mig vid. Även om det varit jobbigt, så är det ändå bekant. Nu ska jag ta farväl av det här bekanta, den här otympliga smärtande kroppen som jag svurit över. Jätteskönt, samtidigt jätteläskigt. Människan är konstigt funtad, så rädd för det okända.
Jag kommer att få träffa vår Leon idag, eller imorgon. Det är dags nu. Wow. Overkligt.
Kommentarer
Trackback
