livetmedleon

Det känns som om att han varit hos oss längre än 18 dagar, vår lilla son. Det blir nog lätt så när dagar och nätter går i varandra, när man sover någon timme här och där. Samtidigt känns det som att vi kom hem från BB igår, typ. Vad har vi gjort dessa dagar liksom? Försökt hitta rytmen tror jag. Bara varit. 

Chris började jobba i måndags, och det som är mest uppenbart nu när jag är ensam med Leon är hur lite gjort man får med en liten bäbis - dels pga amningen varannan timme dels pga tröttheten (pga att man ammar just varannan timme). Jag trodde att jag var trött när jag var gravid... Jo tjena! Men den kärlek jag känner för Leon, och lyckan över att vara hans mamma, överskuggar allt annat. Jag känner enorm tacksamhet över min fina familj och skulle inte byta bort det jag har nu för allt i världen.


På väg hem från BB.


Redan samma dag som vi kom hem från BB kom Leons mormor, morbror, moster och lilla kusin Hugo och hälsade på med god mat och fina presenter. Det blev en väldigt mysig hemkomst.


Sötaste Hugo var nyfiken på sin kusin, som här ligger i den vagga som min morfar
gjorde åt mig när jag föddes. Alla syskonen Lidström har sovit i den, liksom Hugo och nu Leon.


Stolt mormor/farmor.


Två dygn gammal.


Premiärtur med vagnen.


3 dygn gammal.


Mys med pappa.


Första besöket hos BVC och gulliga bm Therese.


11 dygn gammal, i babysittern som han fått i födelsepresent av sin gammelmormor.


Kvällsgympa.


15 dygn gammal och nyfiken på sin omvärld.


Älskade sötnosen.

Jag tittar på bilderna från förlossningen och det känns så avlägset, nio dagar har passerat. Min finaste Christofer, utan honom hade jag definitivt inte klarat det. Jag är så lycklig över att han finns i mitt liv, min själsfrände.

Den 31 mars, kl 03.03, efter 11 timmar fyllda av värkstimulerande, feber, skratt, gråt, dans, kärlek, lustgas, och obeskrivlig smärta, som inte lindrades av epiduralen, föddes han - Leon Carl Henric Barkensjö. 52 cm lång och 3745 g tung. Han såg ut som en smurf när han kom ut, så blå pga navelsträngen som satt runt hans hals, men tack och lov blev han snabbt "normal" i färgen.

Vi fick stanna kvar på förlossningen fram till lunch pga att det inte inte fanns ngn ledig plats på BB. På BB stannade vi sedan kvar ett dygn.



Chris och barnmorskan Yorda väger Leon. Förlossningspersonalen var fantastisk och bidrog till en positiv förlossningsuppplevelse.


Trötta men lyckliga.



På BB



Mina kärlekar



Bästa storebröderna Elliot och Cian kom och hälsade på sin lillebror.



Gullegrisar.



Sviten på BB.

Bm hade fel. Jag kommer inte att gå över tiden. I onsdags gick vattnet. Bara så där, utan värkar. Kl var strax efter 16 och jag monterade ihop babysittern. Sprang till badrummet, där jag blev stående. Kände hur hjärtat dunkade och hur huvudet blev tomt för att sedan bombarderas av tankar. Oj. Det är så här det känns alltså. Ska det hända nu? Kommer han idag? Men jag har inte hunnit tvätta fönstrena i köket, och bb-väskan är inte packad. Skulle ju göra det idag (egentligen förra veckan). Fan att jag skjutit upp på det. Men alltså, nu? Tur att vi storhandlade igår. Måste ringa Chris. Ringa förlossningen. Ihhh. Andas.

Ringde Chris. "Vi får nog bäbis till helgen. Jag tror att vattnet gått..." Varpå han svarade "Va? På riktigt? Men det kom väl inget i soffan?" Haha!

Ringde förlossningen och blev ombedd att komma in för kontroll. Sprang sedan runt som en yr höna och packade bb-väska, förvisso inställd på att få åka hem igen iom att värkarna inte kommit igång - men för säkerhets skull. Chris kom hem från jobbet. Lika yr han.

Strax efter 19 var vi inne på förlossningen, efter att ha virrat omkring i jakt på parkering. Karolinska i Huddinge är rätt stort, om man säger så. De håller på att bygga om, så den parkering som ligger intill förlossningen är i dagsläget minimal. Vi fick ställa oss på andra sidan sjukhuset - en bra gångbit, men jag tänkte att det kanske kunde få igång värkarbetet lite åtminstone.
40 minuter och en kontroll senare kunde vi åka hem. Allt såg normalt ut. Om inte värkarbetet kom igång spontant skulle igångsättning ske under fredagen.

Två dygn har nästan gått och klockan är nu 12:45. Om en timme och 15 min har jag fått tid på förlossningen för igångsättning. !!! Minst sagt nervöst. Värkarna har utvecklats i styrka och blivit aj så smärtsamma, men kommer inte tätare än med 10 minuters mellanrum.

Det är blandade känslor i kroppen. Som jag har längtat efter den här dagen... Samtidigt känns det läskigt att lämna det här tillståndet som jag ju faktiskt vant mig vid. Även om det varit jobbigt, så är det ändå bekant. Nu ska jag ta farväl av det här bekanta, den här otympliga smärtande kroppen som jag svurit över. Jätteskönt, samtidigt jätteläskigt. Människan är konstigt funtad, så rädd för det okända.

Jag kommer att få träffa vår Leon idag, eller imorgon. Det är dags nu. Wow. Overkligt. 

Besök hos bm idag. Hon är himla bra hon min bm, gillar henne skarpt. Alla värden var bra förutom järnvärdet som var alldeles för lågt. Det kan förklara den obeskrivliga trötthet jag känner nu... Jag som trodde att det var ett tecken på att förlossningen var runt hörnet. Man kan ju alltid hoppas liksom. "Börjar" bli något less på den här graviditeten nu och längtar efter den lille. Nog för att kvinnor i slutet av graviditeten är "opålitliga", som bm uttryckte det, "barnet kan komma när man minst anar det" men jag bör ställa in mig på att gå över tiden och att det blir ett mitten-av-april-barn.

Jag håller tummarna för att hon har fel. Jag är tung och trött och uppsvälld och har ont i ryggen och har foglossning och halsbränna deluxe och så vidare. Fötterna ser ut att tillhöra en hobbits (inte lika håriga dock, vilket får ses som positivt) och kroppen är... rund, om man ska uttrycka sig milt. 30 (T r e t t i o !) kg skvallrade vågen att jag har gått upp sedan jag blev gravid. Jag har nu alltså gått upp mer än hälften av min ursprungsvikt. Spännande.

 

Jag har gjort tre ul. Det första för att kolla graviditetslängd, det andra för KUB, och det tredje var ett rutinultraljud. Jag valde att göra samtliga UL hos Ultraljudsbarnmorskorna, en privat mottagning i Liljeholmen, och är verkligen nöjd över det beslutet. Ultraljudsbarnmorskorna är toppen på alla sätt. Bemötande var väldigt fint från första telsamtal till besök och lokalerna är moderna och roingivande.

Jag hade absolut kunnat tänka mig att göra ytterligare ett UL nu under senare delen av graviditeten, för att se att allt ser bra ut. Men det har inte blivit av, och nu är det ju snart dags... Jag får hålla mig till tåls helt enkelt.