18 dagar som mamma

Det känns som om att han varit hos oss längre än 18 dagar, vår lilla son. Det blir nog lätt så när dagar och nätter går i varandra, när man sover någon timme här och där. Samtidigt känns det som att vi kom hem från BB igår, typ. Vad har vi gjort dessa dagar liksom? Försökt hitta rytmen tror jag. Bara varit. 

Chris började jobba i måndags, och det som är mest uppenbart nu när jag är ensam med Leon är hur lite gjort man får med en liten bäbis - dels pga amningen varannan timme dels pga tröttheten (pga att man ammar just varannan timme). Jag trodde att jag var trött när jag var gravid... Jo tjena! Men den kärlek jag känner för Leon, och lyckan över att vara hans mamma, överskuggar allt annat. Jag känner enorm tacksamhet över min fina familj och skulle inte byta bort det jag har nu för allt i världen.


På väg hem från BB.


Redan samma dag som vi kom hem från BB kom Leons mormor, morbror, moster och lilla kusin Hugo och hälsade på med god mat och fina presenter. Det blev en väldigt mysig hemkomst.


Sötaste Hugo var nyfiken på sin kusin, som här ligger i den vagga som min morfar
gjorde åt mig när jag föddes. Alla syskonen Lidström har sovit i den, liksom Hugo och nu Leon.


Stolt mormor/farmor.


Två dygn gammal.


Premiärtur med vagnen.


3 dygn gammal.


Mys med pappa.


Första besöket hos BVC och gulliga bm Therese.


11 dygn gammal, i babysittern som han fått i födelsepresent av sin gammelmormor.


Kvällsgympa.


15 dygn gammal och nyfiken på sin omvärld.


Älskade sötnosen.





Förlossningen

Jag tittar på bilderna från förlossningen och det känns så avlägset, nio dagar har passerat. Min finaste Christofer, utan honom hade jag definitivt inte klarat det. Jag är så lycklig över att han finns i mitt liv, min själsfrände.

Den 31 mars, kl 03.03, efter 11 timmar fyllda av värkstimulerande, feber, skratt, gråt, dans, kärlek, lustgas, och obeskrivlig smärta, som inte lindrades av epiduralen, föddes han - Leon Carl Henric Barkensjö. 52 cm lång och 3745 g tung. Han såg ut som en smurf när han kom ut, så blå pga navelsträngen som satt runt hans hals, men tack och lov blev han snabbt "normal" i färgen.

Vi fick stanna kvar på förlossningen fram till lunch pga att det inte inte fanns ngn ledig plats på BB. På BB stannade vi sedan kvar ett dygn.



Chris och barnmorskan Yorda väger Leon. Förlossningspersonalen var fantastisk och bidrog till en positiv förlossningsuppplevelse.


Trötta men lyckliga.



På BB



Mina kärlekar



Bästa storebröderna Elliot och Cian kom och hälsade på sin lillebror.



Gullegrisar.



Sviten på BB.


RSS 2.0